Fyrfaldigt firande när familjen förenas

Stora dagar för en liten familj långt hemifrån. Var nu hemma är egentligen? Hemmakretsarna sprider sig som ringar på vattnet från vårt trygga hus, uti grannskapet i Devonport och snart vidare över vattnen till resten av Auckland. Nya Zeeland har precis avslutat en genomgång av sin budget och beslutat att ta risken att ekonomin är stark nog för att släppa in ULF i sitt hälsovårdssystem. Modigt! Det betyder att vi fått förlängda visum och kan stanna mer än de 12 månader vi dittills hade fått beviljat, och barnen får fortsätta i skolan mer de tre månader som det temporära visumet tillät.

Hurra!!

Samma dag, i torsdags, fick Maria besked att hon blivit antagen till den 1-åriga distanskurs i kreativt skrivande som varit hennes dröm och också en förutsättning för hennes tjänstledighet. Hurra, hurra!

Dagen efter firade vi det nya maoriska nyåret (samtidigt som Sverige dansade kring midsommarstången) - Matarika på den bohemiska ön Waiheke Island en halvtimmes båttur från hemmahamnen. I femton magiska minuter lekte tre späckhuggare i vattnet 10 meter från oss, innan de vände tillbaka ut i havet.

I morse var det dags för det fjärde och tveklöst största hurrandet när vår äldsta dotter Ida klev genom gränskontrollen på Aucklands flygplats och fyra blev fem. Familjen är förenad och äventyret kan ta fart på riktigt.